Sitter och äter "nattamacka"..eller rättare sagt ...1 skiva burkananas i bitar, laktosfri keso..typ ½ dl..( den nya från arla slår den gamla laktosfria fårn valio med hästlängder ), 7 russin och 4 valnötter.

Jag åt HÄMTMAT idag..det ni.
4:e gången på 8 månader...
1:a gången åt jag 1 dl räkor från en räksallad...
2:a gången 1/5 av en barnpizza
3:e gången 2 friterade fläskfilé bitar
4:e gången idag...så testade vi nya Thaistället här i närheten.
Heta kycklingspett med jordnötsås.

Skulle beställa Förrätten som var likadan..men utan ris och mindre kycklingspett för 50 kr...men:

 " NAJJE, den vara inte mat, du inte mätt bli!!".
- Jo, men jag vill inte ha mer
" NAJJE - den inte mat vara mycket! "

..eh..nehe...ska väl de skita i haha.

Så nästa gång ringer jag innan och bara tar 1 förrätt...exakt likadan mat juh..men 17 kr billigare.
Åt 1,5 av 6 spett och kanske 2 msk sås, 2 msk ris...
Riset kastade jag, men kycklingspetten och såsen kan jag mumsa på till mellanmål hela dagen i morgon.
Visst..det är Fett i såsen, det är jordnötter...men 1-2 msk på 2 spett är fan inte för mycket. Så nu vet jag vart jag skall köpa snabbmat hädanefter =)

Sååå förbannat trött på at jag inte är sugen på mat..., jag är aldrig hungrig, jag har ingen hunger..nada..
Det känns bara tomt i magen när den vill ha mat...svårt att förklara.
Hm...men den liksom säger till när den vill ha mat, eller så är det som en tomhetskänslaman känner och måste mätta den.
Ibland vet jag inte om jag är hungrig, eller sugen , eller mätt....då måste jag kolla när jag senast åt.
Så man är verkligen som en mat-ät klocka i hela kroppen.
Man äter för att man måste.

Letar fortfarande efter den där..." Ooooh vad gott "..
Kan laga mat och både lukta, se och utbrista " ååååh vad det luktar gott.." -

"Ååååh vad gott det SMAKADE "
Just "smakade"..efter 1 msk vill jag sällan ha mer mat...det är ett rent tvingande. Mr T vet numer att orden " Å vad gott det var" eller " Jag är hungrig som fan " inte har den betydelse / mening man/han tror.
Hungrig som fan betyder = ont i magen/krampar, det suger i magen, yr i skallen...men ingen hunger.

Visst ..vissa känner såhär efter open, andra får tillbaka sin lust och hunger..jag vill ha den...tack..
Jag har snart varit opererad i lite över 8 månader nu...Öh...vart tog den tiden vägen ?????...
Tomten..ge mig det i julklapp...hunger

SUG  - kan jag lätt känna..som moccarutorna..jag MÅSTE få något NU, annars blir jag tokig.
Men...1 liten moccaruta räckte...köpte 11 lösgodisbitar idag...tog ingen förrän för 40 min sedan..en dumlekola. Spottade ut den, ville inte ha, smakade inte gott
Så jag gjorde min kesogegga istället.

Haha..det är så lustigt att man frivilligt väljer något som kroppen / magen lätt hellre vill ha än skräpmat/snacks.
Gulligt på något vis.

Att jag är ganska så anonym på den här bloggen...finns vissa få som vet vem jag är...men ni andra har aldrig sett mig.
Jag hade ingen tanke med det från början, utan det bara blev så.
Sen har jag märkt att jag trivs med att vara anonym...visst är det alltid roligare att veta/se vems blog man läser..det gör även jag.
Men tyvärr tror jag aldrig ni kommer få se vem jag är...hoho..

Jag skäms absolut inte för min operation och har aldrig gjort, den har gett mig en ny gnista att orka leva vidare, den har gett mig en chans att känna mig ok.

Men en sak lovar jag ialla fall...den dagen jag nått min målvikt, när det nu blir. Den dagen kommer ni få se bilder från början till start på min kropp...dock med avhugget huvud.
Den skrämmande sanningen, men ändå sanningen som den då är.

Redan nu så svävar magen i vattnet när jag badar...ser ut som en ubåt.
När jag böjer mig ned...så hänger bröst och mage som påsar som man bara vill klippa bort för det ser så onaturligt ut.

Att vakna på mornarna nu...går knappt att jämföra med för 8 månader sedan. Jag har skolios som jag föddes med och som skolsjuksköterskan i min by inte gjorde något åt. Mina föräldrar lyssnade på dem och tänkte inget mer på det...det skulle "växa bort"...min bror använde dock en korsett i flera år.
Jag har ont varesig jag väger mycket eller lite, varje dag är ett helvete..MEN....sedan open..kan jag för första gången på 6 år vakna...och resa mig utan att grimasera.
Jag behöver inte lägga alla kläder i midjehöjd...rädd för att inte komma åt dem om de ligger på golvet på morgonen.
Jag har numer inte längre ont eller behöver "röra/mjuka" upp ryggen 2-3 timmar innan jag kan börja mig.

Eller..Klart jag har Ont...men det onda kanske har minskat med 40%..det är mycket för mig. Bara att kunna vakna utan att gråta....är en dröm som nu gått i uppfyllelse.
Sen att jag får ont av att gå för länge, sitta, stå, ligga...etc..det är en annan femma. Jag kan vakna smärtfri...

Moccaruta ja....jag tog ju faktiskt bara en ruta som var 4*4 cm stor, det räckte gtt och väl..brr så jag mådde.......Mr T tog några, sedan frös jag in 28 st som vi skall ha på lördag när vi firar Mr T´s 30 årsdag.
Tänkte köpa Ballerinakex och en vetelängd också....sen gör jag tårtan som han skall få. En enkel..men ändå vacker,hoppas jag.
Sugarpastefärger som kommer användas..svart,vit,röd.

Glöggen dumpade jag på..knappt ½ dl...

Jag är småputter...vågen har visat samma vikt i snart 3 veckor...och då nästan + 1kg sedan sista vägningen.
Jag har vägt mig 2 ggr på 3 veckor....men det rör sig inte.
Nåja...får väl hoppas på bättre resultat om 1,5 vecka då det är vägning som registreras.

Jag har försökt äta så perfekt i flera dagar nu...men nyss blev den här klar.....moccarutor...

Jag har geom hela mitt liv avskytt oliver...det har varit något utav det värsta jag vet.
Häromdagen köpt jag en miniburk för Mr T ville ha i en sallad....nyss gick jag till kylen ...där stod en burk...med en vacker grön nyans..
I ploppade mina fingrar, ur kom en oliv och in i munnen lades den.

OH WAOW - vad gött..


Vad hände nu åd egentligen ? ....ehm...

Jag drömmer om en tonfisksallad med fetaost, oliver och rödlök.

fattar ingenting....

Idag pratade de på radion om möjligheten att kunna operera så unga som 13-åringar med en överviktsoperation.

Jag är delad i den åsikten..först och främst absolut inte under 16 år enligt mig.
Å andra sidan....hade jag fått en GBP när jag var 13 år så hade det förmodligen inte hindrat mobbingen, men förmodligen hindrat resterande helvete jag genomlidit genom åren.

Så jag vet egentligen inte hur jag skall ställa mig till frågan.....

Jag är idag 7-8 år "efter" i min mognad ..som jag känner det just pga. min övervikt. Jag har vänner som levt sitt liv som vanligt och varit överviktiga, jag har alltid varit avundsjuka på dem och verkligen försökt älska mig och bara vara Jag.

Jag var aldrig populär...förutom som ett populärt mobbingoffer i 9 år, jag har mött avstånd på arbetsplatser pga min fetma, jag sitter nu här och är förbannad över att jag inte tog tag i min skolutbildning tidigare.
Men jag har inte vågat sätta min fot i en skola....dagis,lekis,gymnasium...än mindre gå på ett bibliotek..( jag som är en boknörd...) sedan jag gick ut skolan för 9 år sedan.

Ju mer jag går ned i vikt...ju mer blir jag den där barnsliga människan som vill hävda sig, utmana, visa sig, ta plats och förstå att jag har ett värde jag med.
Jag har alltid på sätt och vis varit den där roliga, pratsamma trevliga personen...som alltid varit där..som finns...som man kan gå till.
Nu säger jag Nej, jag väljer, jag vill vara JAG...inte den där trevliga tjocka.

Mitt hat  ( ja Hat är ett starkt ord, men jag känner Hat ) mot gamla mobbare bearbetar jag fortfarande. Jag har gått och går i samtal för mitt psyke. 9 års helvete, varje dag, varje minut...bara känslan än idag där minnet av de uttalade orden " BOMP BOMP LOOK OUT THE ELEPHANT IS COMING " finns svetsade i hjärtat som knivar genom smör.
Spotten, orden, pekfingrarna, skratten, slagen, tårarna, blåmärkena, ångesten, hetsätningarna, spyorna, hatet, magontet, självdestruktiviteten, spriten, självhatet ..

Jag vill glömma, jag vill inte vara me dom hatet längre, det förtär, jag vill glömma.
Vilket viktminskningen hjälper till med...jag är inte så jävla värdelös längre...jag behöver inte lägga hat på dem när jag kan lägga kärlek på mig själv istället.
Jag kämpar varje dag med mig själv, självförtroendet, styrkan, egenvärdet.

Jag borde skratta åt dem idag...( vilket jag gör )..där de är...feta, tråkiga, sunkiga, morsor...men inte ens det vill jag lägga energi på.

Kommentaren på jobbet igår fick mig att grina mitt i stockholm...:

Manlig kollega 45+ : Oh men lilla tjejjen, vad har hänt. Gumman jag känner inte igen dig, vad har hänt ?..Oj, vad du har försvunnit, vad smal du blivit.
Men oj så vacker du är, du strålar.

- Där står jag i keps, sunkig uniform, sunkigt hår, seg och skall hem och tårarna kommer rinnandes ...Tackar och springer därifrån.

Har jag kanske kommit till den punkten att jag kanske ska kunna ta emot komplimanger på min viktminskning.
Att skita i vikten jag har, att jag fortfarande ser mig som gravt överviktig, att jag har minst 20 kg kvar innan jag är "normalviktig", att jag ska fokusera på det jag har ...på det jag väger nu.
Varför jag egenligen gjorde operationen ? ...vänta, lugna ned mig, fokusera, andas, ta emot glädjen.

Så....ja..jag vet inte....en 13-åring kan man fortfarande göra allt för innan en GBP..det är absolut sista steget.
Jag tycker inte man ens ska tänka på det....men tänk vad skit jag sluppit om jag fått en sådan i mina ungdomsår.
Men jag hade aldrig kunnat hantera det ...jag kan ju det knappt nu.

Jag borde, jag ska, jag måste...fan då.

Posten kom, men ingen nalle idag heller =(...ge mig. jag vill ha den nu.

Jag åt knäcke och yougurt till frukost...sen stoppade det till, det finns lunch färdig att värmas.
Men jag vill inte ha...jag mår illa.
Jag måste fixa det här på något vis...för när jag inte äter...säger det PANG så är jag sugen på sött....jag blir ett monster.
Jag vill sååå gärna äta, men det bara stoppar.

Hur sjutton gör ni ???
Jag försöker hitta saker som jag kan äta obehindrat, men det är svårt...det är typ chicken ribs som man värmer..och knäcke o keso.

Så idag dricker jag modifast..choklad och ser om magen klarar laktosen.
Den skulle vara ett så underbart komplement på jobbet om / när jag varken hinner eller har lust att äta.
Igår fick jag 22 minuter på mig att äta....

Testade även mina läderbyxor som legat i skåpet i 7 år....jag köpte dem när jag vägde 10 kg mindre...så de är tajta än..men hey fan . jag kan knäppa dem o gå obehindrat..de sitter bara som en råttfälla över röven .
Inte för att jag ha tänkt använda dem, men det var roligt...så roligt att jag grät i helgen.

Och eftersom ni är så intresserade så visar jag en bild, ni kan även se äckelskinnet/fläsket som hänger och hur ärret ser ut idag.
Magen har liksom sjunkit in...

Jag MÅSTE städa...fasen

Jag ser mig själv fortfarande som överviktig,fet, stor.

Idag beställde jag min nya uniformsjacka i storlek Large...
Innan dess diskuterade jag med en annan man om jackan jag skulle lämna in.
- Så du ska beställa en ny jacka ?
- jo, men den här är 2 xl, jag behöver nog e XL.
- Nej, men så stor kan du inte ha...
- erhm..jo..jag är stor...höhö.. ( är han blind )

- Jasså ?..jag tycker du ser normal..( ger mig en jacka...)
- nej, men prova den här..( strlk L )
- Skitkul hörru....jag kan inte ha den.
-Men prova den nu!
...Provar och kan ha den...

Tidigare under dagen så var jag elak utan att förstå det förän det var försent..
- Asså..du har ju gått ned så mycket ..
- ja..jo. det har jag kanske.
- jag skulle behöva tappa runt 15 kg, fy fan hur ska det gå.

- jadu, jag har väl 20 kg kvar jag med....har fortfarande väldigt tjocka höfter.

- Jasså ?..det tycker jag inte.
- Jo..men de är ju äckligt stora..och ja..jag är fortfarande ganska tung.
- Vad väger du då ?..
- ( nämner min vikt )
--HAHAHA..schysst du är....jag väger liksom 10 kg Mer än dig!!.

Hur..?...För mig ser hon ut att väga helt normalt..

Hela livet har min feta kropp varit ett hinder för mig...för allt...skola, kärlek, självförtroende..

Nu när jag fixat det hindret, varför ska då kommunen jävlas med min komvuxutbildning ?.
Jag har starka funderingar på att flytta hem...för att gå komvux där.
Jag SKA ha min utbildning. Först fixa slutbetygen som kommer ta några år...sen mitt yrke jag vill studera till.

Jag vet inte ens om jag gillar livet jag existerar i nu...men listan som mitt liv ska / kommer / bör / drömmer om att innefatta närmsta åren är:

* Väntar på svar ang. ett jobb jag sökt..
* Få låna mina 160.000 för att operera kroppen
* Få börja plugga och till slut ha mitt yrke.
* Flytta ifrån den här vidriga byn...den är ok..men Mr T är antisocial och mina vänner bor inte här.
* skaffa ett hus
* RESA - min största dröm...jamaica, new york, island, skottland är de viktigaste resmålen.
* Börja älska mig själv och lägga lika mycket kärlek och tid på mig själv som mina närmsta.