Här kommer bilder från årets marknad vi var på.
Med piller i kroppen som tog bort en del ångest så fick vi en vacker dag tillsammans.-Kryddor - fanns inga alls..chockad
-Marknadsnougat - check
-Godisremmar - check
-Plastpåsar - orkade inte bära
-Te - check
-korv- check
-plånbok - hittade ingen som jag gillade
-skärp - check
-Den goda sylten som bara finns här ( vad jag vet ) - check

Dagen började med ösregn likt förra året...på med regnjacka och Mr T med paraply.
Efter bara någon halvtimme spricker molnen upp, ned skiner en sol ..stor nog att få mig till en lugn position av glädje så tårar kom.

Fanns klassiska saker som jag alltid köper som jag skulle ha..:

Fick även 5 härliga t-shirts..jag stod där med måttband och hade mig. Alla t-shirt ser ju så barnsligt små ut så jag höll på att komma hem med 5 för stora t-shirts..
1 väska med Emily The Strange som jag önskt länge ( japp jag är gammal, men det ska väl ni och alla andra skita i )
12 par strumpor som var skitbra ( ibland får man med sig skitkvalité hem )
En thésil formad som ett hjärta jag önskat i flera år.
En liten julklapp till Mr T´s föräldrars nya katt

Ville även ha 1 par tofflor 100% ull 100 kr
En vinterjacka med tribalymobl 250 kr
Men man måste välja och just nu är det inte läge att slänga pengar överallt. Det är klart vi klarar oss utan pengar, men det blir snålt. Nu hade ju vi sparat till marknaden i några månader + att jag till ( Mr T stora förtret ) tömde mina sparpengar...255 enkronor, 200 kr i 5-kronor , 180 kr i 10-kronor...så 635 kr bidrog till en "billig" marknad.

Jo till Mr T´s förtret..han tycker det är pinsamt. MEN...ack ack ack så många som tackade på marknaden..jag VET att det är så...jag skulle gilla att få växelpengar ute i buschen om jag hade ett marknadsstånd.                                

Har kontaktat jobbet igen ang. sjukningen, måste avboka ett möte inne i centrum imorgon som jag inte kan gå på som har med jobbet att göra, mailat några personer, knaprat nitrazepam för att få bedöva mig lite.

Solen skiner idag.

Kram på er

Det är svårt med folk som inte kan/vill/orkar förstå - men jag förstår dem
Det är svårt att förklara när jag själv inte kan förstå
Det är svårt att övertala sig själv annat
Det är svårt att bara existera
Det är svårt att få folk att förstå att jag inte orkar förklara mer.

Idag var den bästa dagen på 3 veckor...jag grät av lycka av att jag var glad.
Kan ni förstå det ?
Att man blir så överväldigad av att man är glad i sinnet att man börjar gråta.
Det ska inte vara så...jag bara väntar på att skiten skall gå ur kroppen för den här gången.
Den gör aldrig det, men den lättar då och då

För att bloggen inte skall vara alltför jävligt ångestfylld så...

Jigs - Min JoJo

varför får jag inte komma ur det här hålet. det har gått i 20 år, varför inte nu ?

Psykologen som även är överläkare är lattjopsykolog. Jag vill att någon benar ur min skalle, hjälper mig, vägleder mig, benar och tar tag i allt.
Hade en akuttid i fredags....där  min skötare skulle vara med.

Följande:

Torsdag 24/9 - jag bryter ihop. Ångesten går inte hindra..dagen går åt till tårar, hyperventilera och existera.
via anhörig går samtal till psykakuten som går vidare till min skötare som går vidare till mig.
Jag är envis, stolt och arg.
Fredag: går till jobbet....bryter ihop..går hem - ringer jobbet, skötare mfl...tårrna tar inte slut ångesten gror. Sobril är rena sockertabletter.
Akutmöten bokas...tisdag kurator ( rena skämtet ).
( Tisdag var min sista sjukdag utan intyg - onsdag ledig )
Lördag: tillbringas i sängen med tom blick, tom. tom...ekande... mat existerar inte sedan torsdag
Samtal psykakut samt lägga skiten på mina föräldrar.
Söndag: samma här....
Måndag: Ringer jobbet igen..inget svar...skickar SMS...inget svar. Skötare meddelar..du får telefontid till psykolog på torsdag.
Tisdag: Kurator....ett skämt..får svar från jobbet. Skötare ringer: du får tid hos psykolog istället för telefontid..på torsdag. Skötare kan inte följa med. ( hyperventilerar )
Onsdag: Existerar..tvingad till möte på annan vårdavdelning ang. min gbp op. Skötare ringer.." jag kan följa med på mötet på torsdag till psykologen "....Psykolog ringer: Jag har dubbelbokat, du får komma ensam på fredag istället, då kunde visst inte din skötare. Ringer i panik skötare.
Torsdag: Skötare kan följa med på fredag till psykolog. Tårar sprutar av lugn
Fredag: Arbetsledare ringer...suckar...irriterad...störtgrinar...." Har du prövat yoga ?- det hjälper nog dig " !!... I receptionen..."jaha - men din skötare är sjuk idag, du frå träffa psykologen ensam.." ...bryter ihop, arg, frustrerad, förbannad. Ingen empati, ingen "riktig" utbildning....ingen äkta psykolog som jag kallar det. Inget annat län hjälper mig..." det finns där du bor"..suck...suck...

1,5 timme senare, matt, rödgråten, skamsen, förbannad, 2 v. sjukskrivning, Xanor för ångest, lamotrigin för vetefan ( stabilitet eller något ), stilnoct.

Vart fan är vården påväg ? 3 år och vart står jag ?...stampar i ett ekorrhjul....

Nu ligger min ångest som fan på det där stället som ska bevilja eller neka min sjukskrivning. Inte fan fick jag det utförligt hur jag mår...på pappret står få enkla ord..som t.o.m jag skulle neka.
Den som är så jävla dum i huvudet att de tror man självmant och med vilje vill ha det såhär...bör fan undersökas... Snälla rara Ångest låt mig få återgå till jobbet om 2 veckor utan problem, jag vill ha min fasta punkt, min lön, min "underhållning" - snälla ta bort det här. Jag vill inte mer nu.

Hur i hela helvete kan man ge Xanor till någon med den här ångesten?!?

Får ta dem om det slår till igen - klarar inte av att gå igenom det igen...det är för många gånger nu. Går inte förklara för dem som aldrig haft ångest...sobril,propavan,nitrazepam..inget funkar...
Ni kommer aldrig och kan aldrig förstå. Aldrig någonsin.

Less....jag är så förbannat less på hela livet. Det börjar bli patetiskt att ta tag i alla små trådar för att dra sig upp hela tiden.