Jag har inte haft någon mer ångestattack  idag ..mer än pockande mörker i bröstet. Är det på väg att vända ?. Ska jag få våga drömma ? Ska inte ta ut glädje i förskott, men skulle vara så skönt att bara ha "den vanliga" ångesten igen...Vet ju inte hur morgondagen eller kvällen/natten blir - men som vanligt skiter jag i att fundera över det när jag  har en Paus och slipper handen som stryper bröstet i långsamma tag.

Jo...det är ju så att det har dött en kvinna efter en Gastric ByPass operation. Magsäcksoperation för några veckor sedan.

MEN...."läkaren kom åt stora kroppspulsådern och kvinnan dog."..

Det har alltså Inget med operationens grund att göra...Vad än tidningarna vill ha det till..

Jo...min bror och hans fru har varit tillsammans i snart 20 år, de gifte sig för ca 3 år sedan och det har inte kommit några tassande fotsteg och ingen har väl undrat varför..det kommer när det kommer.
De flyttade en bra bit bort och vi ses sällan. Min bror och jag har inte direkt något att prata om heller. Den jag hade bättre kontakt med....den kontakten är ju idag bruten pga. ord och mail han sagt/berättat om till mina föräldrar och om mig och min bror. Saker som aldrig går att reparera, det gör för ont för hela familjen. Varken mina föräldrar jag eller min bror har hört något mer sedan Mars/april..eller om det var Maj.

Har 2 äldre bröder...7 och 5 år äldre. Min "yngre" bror är den som jag vill ha mer kontakt med, men de har bara inte blivit av..han är av naturen inte en människa som pratar.

Men iallafall...de har haft missfall och verkar haft svårt att få barn...men i somras..när frugan klev ur deras bil så tornade en bulle på magen upp sig! De hade inte velat säga något med tanke på vad som hänt innan..så nu väntade de ca. 3 månader innan de sade något.
Så underbart roligt för dem! Jag är så glad för deras skull och jag skall bli FASTER!..igen...någon gång i Januari...så det är ganska långt gånget ändå.. Och jag hoppas så att inget händer. Hon hade fått ont häromdagen och jag ber ( om man kan göra det som icke troende ) att allt går bra
Min andra bror har 4 barn och jag blev faster första gången när jag var 11 år gammal.

Mr T har lovat att vi skall flyga ned till dem när bebben kommit. + att jag aldrig hälsat på dem.

Så..jag skall bli Faster! De är underbara som människor och bebben kommer bli en liten nippertipp.
Har inte undersökningen visat fel, så vet jag vad det blir för kön..men det tänker jag hålla för mig själv än så länge.

Jag kom hem igår på kvällen...fick ångestattack from hell och var tvungen att åka 1 dag tidigare när jag kände att jag orkade köra bil i nästan 3 timmar. Lyssnade på 3 låtar hela vägen..på repeat. Känne rinte alls igenom mig när det här bryter ut..
Är aldrig i trygghet hos Mr T, alrdig hos mina föräldrar, aldrig i någons famn, aldrig i ett nytt rum eller en ny stad. Ångesten sitter  mig och har alltid gjort, men nu har den kommit fram värre än någonsin. När min kropp bestämt sig för att ge upp efter många motsättningar...så tar sig ångesthelvetet ut mer än jag kan hantera.

Nåväl...fick papper från den där .kassan idag..och de tänker jag inte bry mig om just nu ( jag jag kommer ävl gnälla på att jag inte får pengar sen i tid ..OM jag får det alls ) - jag förstod ingenting av dem. Min inkomst de senast har registrerad är från 2005 och dessutom jobbar jag bara 82% maj-december. Sen ska jag skriva varför jag inte kan utföra mina arbetsuppgifter och varför jag är hemma. Det är ju lätt när läkarintyget är på 1 enda rad ( trots att jag bad om mer utförlig beskrivning ).

" Ja - men har kassan något emot det jag skrivit, så är det ju jag som får bakläxa och får göra om det igen "
-Jovisst..men det är ju jag som måste betala räkningarna...

Befinner mig 24 mil hemifrån...jag var/är tvungen att sätta på vinterdäcken och de var hos mor och far. Det har varit planerat, men det skulle skett förra veckan. Jag har inte varit att lita på när det gäller bilkörning och mitt mående. Men igår packade jag på 5 röda och intalade mig att jag måste, så imorses lämnade jag Mr T vid tåget och sedan bilade jag hit.

Väl här blev jag bjuden på vildsvinslasagne och far sköt ett rådjur som vi skall ta hand om imorgon...
Tror även mor och jag kommer göra en äppelpaj med "hemmaplockade" äpplen.

Annars är jag bara mest tom. Vill inte tänka på hur vägen hemmåt skall gå med bilen

/Kram

Somnade strax efter sista inlägget, ca 04:40. Vaknade runt 10:05 och ångesten hoppade på mig som ett groteskt monster.
Toa, sen beordrade jag Mr T att gå tillbaka till sängen med mig och bara vara där. Hålla mig, krama, finnas.
Somnade och vaknade i omgångar fram till 13:50

Frammåt 14:20 behövde jag luft, frisk luft...höll på att få panik.
Så vi tog oss till centrum med bilen som startade! Har ju en klump i magen varenda gång jag skall starta den numer.
Suttit och jämfört/tittat och sökt efter en ny bil inatt - men blir väl om ett bra tag.

Men men...i centrum blev det Zooaffären för ny kattsand ( prinsessan skall endast ha den där fina..naturligtvis )..och mataffären.
Nu är jag lugn, lugnande med en katt i knä som andas djupt. Snart skall vi göra tacopizza...dv.s baratacobröd som man lägger på rödlök,färksa champinjoner, cilisås, riven ost och skinka på och sedan steker i olja på bägge sidorna.

Kvällen är djupa andetag och ett lugn som kom tyvärr genom kemiska preparat..men ändå. ( benzo ) - inget annat om ni trodde det.

04:18..

Stilnoct 1,5. Jag vill Sova men den slår inte till. Blir mer och mer frustrerad.
Ångesten kryper sig på och jag vill bort . bort...sova.

Att folk i min omgivning skall behöva vara med om det här. Kan ni förstå varför jag drar mig bort av skam och för att ni skall slippa ? Jag orkar bara inte. Orkar inte förklara eller dra upp det mer. Vill inte ta på det, tänker jag inte finns det inte.

God natt på er...

Tankarna far iväg på en sjujäkeles resa med drömmar om allt och inget som kan hända. Men varenda förbannade dröm har hitintills blivit slaktad med fotknölarna Jag vet inte om jag vågar drömma längre eller orka.

Jag skall lära mig leva igen
hitta vägen ut
kanske en vän
som alltid finns där
och står ut med mig som jag är