försöker leva igen

Direktlänk till inlägg 11 oktober 2009

Hjälp mig att leva med leendeterapi

Av Flummet - 11 oktober 2009 03:50


Ofta sitter jag och funderar och tänker på hur jag skall ändra på mig själv och mitt liv.


Tankarna far iväg på en sjujäkeles resa med drömmar om allt och inget som kan hända. Men varenda förbannade dröm har hitintills blivit slaktad med fotknölarna Jag vet inte om jag vågar drömma längre eller orka.


Kanske är jag övermänsklig eller vi kanske alla är marionettdockor som blivit satt här på jorden för att se vem som orkar härda ut och vem som ger upp. Jag vägrar ge upp, men kanske är jag bara dum ?
Kanske är det meningen att jag skall stanna vid det jag är och har nu. Inte göra mer. Var det inte meningen att det skulle bli mer än såhär ?. Var det allt ? 29 år i den här mänskliga kostymen..och det här var vad som gavs som chans till mig.


Försöker dagligen köra leendeterapi i spegeln och med mig själv, intala mig allt bra som jag är och har. Men just nu är det ...det finns inte. Jag är en stor ångestbubbla som jag vill komma ur och kämpar med det varje dag.
Dagligen försöker jag komma på genvägar och lösningar på mina problem, det är sällan jag sitter på röven och gnäller för att det "inte går".

Jag tycker alla människor vackra och ni gör min omgivning värdefull. Alla människor i min omgivning är värdefulla vänner som jag försöker berätta det för dem.


Men varför går det bara inte som jag vill ?. Varför ska så mycket gå emot mig ?. Idag gick även fläkten till spisen sönder och jag går fan sönder i trasiga små skärvor.


Mitt mål nu i livet är förutom att få den där jäkla skolutbildningen, få ett jobb som inte tackar nej till 12 års arbetslivserfarenhet och att bli "vacker inombords och utombords". Att hitta någor vackert i en människa som blivit stampad på i 20 år är svårt, men det vore ju en annan sak om jag accepterade det och inte ens försökte.


En sådan "liten" sak som mina gamla mobbare...de har väl knappt någon aning om vem jag är idag. Men De förstörde mitt liv, ett liv jag nu med näbbar och klor försöker att återta efter så många år. Fan..fan fan..när jag var i deras ålder så visste jag att man Inte behandlar folk så. Så orden " ja, men de var små, de visste inte...." - Löjligt! - sorgligt, patetiskt.. Fan fan fan vad arg och bitter jag är idag. Bitterhet gör dig ful - är det därför jag inte hittar något vackert när jag ser mig själv ? , däremot har jag ett vackert inre som jag byggt upp.
Hat gör dig bitter och tar mer än det ger. Men utan det hade jag inte blivit den underbara människa jag är.


Men är det bara som andra säger ?. Mina tankar har av naturlighet blivit vridna och snevända och ibland tar det lång tid innan jag förstår att jag är en vän som är omtyckt. Att närma mig folk är svårt, att tränga mig på är jobbigt, att söka nya hinder verkar jag dock vara en jävel på.


Och...jag tänker inte ge mig, min innersta tanke är att jag Fan i mig aldrig kommer ge mig. Men den dagen jag gör det så har jag nog inte funderat ..utan bara gett upp. Jag vill riva mina hinder ett efter ett och ännu en plastikklinik är kontaktad och de skall höra av sig på måndag - hur många gissar att det blir klinik nr 17 av 15 som säger nej ?.


Ja...jag har fått ett Ja...i Skåne. Hur f*n tar jag mig dit och hem efter att blivit uppsprättad och återfinna mig på efterkontroll några veckor senare..med en bakterie som kan ge svårläkta svår och ta kål på mig ?
På något sätt så ser jag chansen att bli slaktad av en allmänläkare det som mer säkert på ett sjukhus..


Fan - jag ger inte upp.


Inte heller 1997 när den här var mina andetag och jag gråtandes i fosterställning undrade varför just jag fick födas...:




Nordman - Hjälp mig att leva (1997)



Jag skall lära mig leva igen
hitta vägen ut
kanske en vän
som alltid finns där
och står ut med mig som jag är


Jag har sprungit åt olika håll
i min rastlöshet
utan kontroll
tills känslorna frös
och min ångest blev skoningslös
Hjälp mig att leva
det finns kanske ett sätt
om jag går i cirklar
så visa mig rätt
Jag har sett mycket mer än du tror
och betalt min skuld
fast den var stor
Vem hjälpte mig då
när jag nådde mitt Status Quo
Jag har svikit och ångrat en del
men förstår ändå
hur det blev fel
Nu frågar jag dig
finns det ännu plats för mig


Hjälp mig att leva
det finns kanske ett sätt
om jag går i cirklar
så visa mig rätt
Hjälp mig att leva
det känns som jag är klar
viljan är mitt vapen
och lusten finns kvar


Hjälp mig att leva...

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Flummet - 30 december 2011 23:45

 Kanske inte som jag ville, önskade eller tänkte..Livet är mer kaos än någonsin, men insett att jag behöver min ventil.Såhär natten innan Nyårsafton kanske det blir en nystart på min blogg ?. Jag vet inte, och vet inte om någon läser eller tittar in ...

Av Flummet - 25 februari 2010 12:18

    Men jag vet inte hur, vart eller om jag är Var.Idag åker jag upp med en kåpad kärra 24 mil tillbaka till staden och lägenheten jag bott i under 9 år. Just nu bor jag hos mina föräldrar igen och jag har åkt fram och tillbaka med bil och flyttk...

Av Flummet - 22 december 2009 22:32

*Singel - efter nära 10 år*Arbetslös - efter 7,5 år*Bostadslös till hälften.                                               Så livet kan bli ibland.... ...

Av Flummet - 3 december 2009 06:12

jag har tagit ett beslut som kommer påverka min framtid rejält.men kan tyvrr inget säga förrän allt ät fixat och klart... kram på er ...

Av Flummet - 29 november 2009 06:52

Det var ett tag sedan jag skrev här och det finns många orsaker... *en av orsakerna är att den där kassan som man Ska få hjälp utav och betalar in skatt till....beslutat att inte ge mig nåra pengar för min lite över 2 månaders sjukskrivnin...

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5 6 7 8 9 10 11
12
13
14
15 16
17
18
19 20 21 22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards