Det bara finns...eller hur man ska säga. Det Är verkligen gott i vissa stunder och verkligen Inte gott andra stunder.       

Nu när man gått ner 60 kg så känner man verkligen vilka godisbitar man skall sålla ut och sätta i munnen.
Tröstätebeteendet finns kvar, men inte genom godis.. Idag när jag kanske ätit 2 centerbitar så får jag tuppjuck även om det är 03:20 på natten/morgonen..jag MÅSTE ha MAT. Jag gör mina "berömda" plocktallrikar med passionsfrukt,äpple,päron,apelsin,olika skinksorter från charken,fetaost,färska räkor m.m..För det Vill Min kropp ha. Varesig jag har något att sätta emot eller inte, det är lite svårt att förklara - men den här open har gett mig så mycket mer än jag hade innan. Både gällande mat, beteende och syn påvissa saker.

Men idag köpte jag godis....på en ny godisaffär som finns i närheten. Marabouchoklad i lösvikt gillar vi.
Jag fick ett tröst-återfall idag, de här 2-3 veckorna har varit ett helvete i att behärska missbruket och att inte falla dit. Nu kan jag inte hur mycket jag än vill komma dit på samma sätt. Jag kan äta godis, men inte smörgåsar,snabbmat,fet mat, pizza, hälla i mig läsk etc idag.
Som jag sagt tidigare - den som Inte haft en ätstörning/missbruk av något slag, har ingen aning om hur det är. Det är samma jävla serotonin i hjärnan som triggas, nackdelen med matmissbruk..är att det är ett missbruk man Måste leva med. Dagligen frestas man att ta återfall. Varför inte sätt en heroinspruta framför en narkoman med 1/5 av dagligt knark och göra så resten av livet....

Tänk på det, när man äter för att man bara ska göra det, äter när man gråter,är glad,...när man bara Måste för att man skakar, blir frustrerad...man känner tryggheten..tryggheten i maten. Man väntar hela dagen på att få äta just det där, få handla den där matbiten och bara äta den. I lugn och ro, stressad, eller i extas..bara man Får den NU. Dagligen snurrar tankarna kring mat..godis allt inom matväg. Man vill inte, man mår skit, men det är bara med maten man får ro, man får en varm famn, en omslutning som säger att " Jag duger precis som jag är" - man njuter, älskar, andas tungt, blir glad, exhalterad....för att sedan få dåligt samvete, äckelkänslor, må dåligt, vilja ha bort det som hände, gärna psy upp det och glömma det....för att sedan bli ledsen och ta lite till..och lite till..och lite till..för att få den där trösten och kärleken igen. Värmen...härligheten. Må bra.

Så snurrar det runt hela jävla tiden.

Jag har inte det idag, så på så sätt är det här det bästa som kunnat hända mig. Att jag vill tröstäta är en sak, att inte kunna är en annan. Smärtorna som det ger i magen gör så ont att det inte är värt det. Jag har mitt antabus inopererat i mig, precis som en alkoholist...men de måste lära ig leva utan det och utan att låta sig frestas...så länge de håller sig borta från det...jag måste dagligen leva med missburket..och frestas.

Så det finns många som gör den här open av olika orsaker. Att göra den när man har en svår ätstörning är varken en lösning eller detbästa man kan göra.
Någon som gör den för att de blivit lite "feta" sista 5 åren och inte orkar träna, eller som tränat men skadat sig och ätit upp sig, blivit med barn m.m Det är Olika personer med Olika bakgrund. Men De klarar av det här bättre. Precis som en människa som ökat 30 kg på 1 år av sorg har lättare att bli av med övervikten och hålla den samt få klappar på axeln för det...än om en person som vägt 30 kg extra i 20 år med grav snevridning på mat försöker gå ned i vikt.

Jag är så trött på folk som bedömer och bedömer...det är sådana som Ni som sabbat mitt liv totalt.
Man har mycket själv att stå till svars för, men sådana som Ni gör det verkligen inte bättre.

Ha era åsikter för er själva om de inte kan vara till hjälp/stöd för en annan människa. Mår ni verkligen så dåligt i er själva att ni måste ge er dåliga energi på andra för att själva orka med er vardag ?
Eller hur är ni stöpta ? - Jag har aldrig och kommer nog aldrig att förstå mig på er.

Hur blev det nu med det där godiset ?

Jo..jag har ätit 1 colakastanj, 2 dumlekolor, 1 snickers och 1 daim...det var min tröst och den räckte.
Men samma känslor kryper fram som innan op. Men jag kan kontrollera dem idag, möta dem och erkänna min dumhet, mitt fel och vad jag gjort utan att gräva ned mig med mer mat och gråta.

Hoppas ni får en fin fredag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Kanske inte som jag ville, önskade eller tänkte..Livet är mer kaos än någonsin, men insett att jag behöver min ventil.Såhär natten innan Nyårsafton kanske det blir en nystart på min blogg ?. Jag vet inte, och vet inte om någon läser eller tittar in ...

    Men jag vet inte hur, vart eller om jag är Var.Idag åker jag upp med en kåpad kärra 24 mil tillbaka till staden och lägenheten jag bott i under 9 år. Just nu bor jag hos mina föräldrar igen och jag har åkt fram och tillbaka med bil och flyttk...

*Singel - efter nära 10 år*Arbetslös - efter 7,5 år*Bostadslös till hälften.                                               Så livet kan bli ibland.... ...

jag har tagit ett beslut som kommer påverka min framtid rejält.men kan tyvrr inget säga förrän allt ät fixat och klart... kram på er ...

Det var ett tag sedan jag skrev här och det finns många orsaker... *en av orsakerna är att den där kassan som man Ska få hjälp utav och betalar in skatt till....beslutat att inte ge mig nåra pengar för min lite över 2 månaders sjukskrivnin...