- Han tar tag i min bilring soms itter strax under skuldran.
I min arbetströjja ( den jag fick häromdagen som var FEL storlek igen, jag kan ha den..om den är öppen..men sitter som ett korvskinn när det är stängd. )

Val ?
- Vänta 4 månader till
- använda skiten i brist på annat

" Ojdå, sitter lite tajt va?"

( mannen har utländsk bakgrund och menar väl och är i sina ögon bara ärlig och rakt på )

-Öhh...va ?
" Ja vad har du för storlek ?"

( nu blir jag lite sådär..Ska väl du skita i för fan ´- men en ångest som pockar på..Visste att jag inte skulle ha den, visste att den var för liten, visste det..men tog den idag ändå )

- ja det är strlk......
" OJ - ja SÅ fet är du ju inte längre, men du har breda höfter än, kanske skaffa en större storlek"

Erhm....jag grät inombrods ändå.

Gubbjävel. bah

Upp och jobba om 6 timmar igen....Zzzzz

Måste försöka lära mig att se till mig först, hantera mig först. Sen andra. Men jag är ganska dålig på det där. Vill ju så väl att det ibland krockar med den jag själv är. Att göra en sak för att sedan inte kunna eller avboka är något som jag inte gör. Har otroligt svårt för det. Men jobbar på det.
Vill så gärna och har kämpat för att det skall bli som det är nu. Men jag då ?.

Hela min energi läggs på andra när jag mår dåligt..när den borde läggas på mig själv. Borde lyda mina egna råd att faktiskt inse att jag inte är någon supermänniska, utan att jag också kan få säga Nej. Men hur gör man det ?. Skulle behöva en mental guru som leder mig i sådana här saker så jag inte accepterar, tackar ja och sedan grämer mig i panik, med avsmak för att behöva säga Nej.

Var det därför jag "gick in i väggen" och var sjukskriven i 2,5 år ?...och ändå lär jag mig inte.

Vännen sade: " Jag blir inte arg om du inte kan ställa upp, jag blir arg om du inte tänker på dig själv".

Mest blir jag arg på mig själv när jag tänker på att det jag skall göra, strider mot min egen ångest.

Det blåser som sjutton ute, tempen står på 10,7 gradera och snart häckar vinterjackan på jobbet. Idag blir det dock en tröja...närapå långkallingar.
När jag väl kommer hem har jag knappa 7 timmar på mig när jag stiger innanför dörren att: äta, duscha,andas,lugna ned mig, umgås, sova. Bara sova tar runt 7 timmar för en del personer...znark.

Kram på er