sviker mig själv

alla andra

jobbet

ångesten pockar på

vet inget mer än att min arbetsledare i princip är skitförbannad...via sms..

min skötare fick ringa jobbet och berätta att jag inte klarar av att gå dit innan helgen.

Idag akutsamtal med kurator

på torsdag akut telefonkontakt med psykolog

är jag galen ?

vad är felet ?

varför kan jag inte hitta felet och laga mig ?

Ångesten äter upp mig

Har ätit några skinkskivor sedan i torsdags. jag ser död ut, jag skiter i vilket.

får inte ned något. 

Mr T fixade en plocktallrik till mig idag som jag äter nu.

Han har varit hemma med patetiska mig ..stackars hans jobb.

mitt i allt så tänker jag som vanligt....hur ska jobbet ta det, orkar jag fightas med F-kassan igen. Är det värt det ?

Men jag orkar inte.

har än en gång tagit på mig allt under 1,5 år för att inte varesig sörja morfars eller gammelmormors död, min fars hjärtinfarkt som slutade i operation med nät inopererade, min mors akutbesök för huvudet, mina egna komplikationer och min livslånga bakterie som skulle avsluta 20 års helvete fortsätter. En bror som vi i familjen inte haft kontakt med på ett halvår, en bror som sagt saker som inte går att radera.

Just nu kör jag huvudet i sanden, har legat i sängen från morgon till kväll till natt sedan i fredags..imorgon har jag ett möte som inte går att avboka.

det här är inte jag. jag vill inte dit igen. jag orkar inte det igen.

jag vill bara få andas. få bli ok. trolla mig bra.

All day
Staring at the ceiling
Making friends with shadows on my wall
All night
Hearing voices telling me
That I should get some sleep
Because tomorrow might be good for something
Hold on
I'm feeling like I'm headed for a
Breakdown
I don't know why

I'm not crazy, I'm just a little unwell
I know, right now you can't tell
But stay awhile and maybe then you'll see
A different side of me

I'm not crazy, I'm just a little impaired
I know, right now you don't care
But soon enough you're gonna think of me
And how I used to be
Me

Talking to myself in public
Dodging glances on the train
I know
I know they've all been talking 'bout me
I can hear them whisper
And it makes me think there must be something wrong
With me
Out of all the hours thinking
Somehow
I've lost my mind

I'm not crazy, I'm just a little unwell
I know, right now you can't tell
But stay awhile and maybe then you'll see
A different side of me
I'm not crazy, I'm just a little impaired
I know right now you don't care

But soon enough you're gonna think of me
And how I used to be
I been talking in my sleep
Pretty soon they'll come to get me
Yeah, they're taking me away

I'm not crazy, I'm just a little unwell
I know, right now you can't tell
But stay awhile and maybe then you'll see
A different side of me
I'm not crazy I'm just a little impaired

I know, right now you don't care
But soon enough you're gonna think of me
And how I used to be
Hey, how I used to be
How I used to be, yeah
Well I'm just a little unwell
How I used to be
How I used to be

Jag finns

existerar

är

Lugnande..inte ens Benzo fungerar

vill bort, ta bort det som gör ont, ångesten, det går inte

har varit borta från jobbet sedan i fredags

4 dagar har gått åt till klumpar i bröstet och tårar

arbetsledaren kommer ringa i morgon..gör de alltid.

jag är rädd för att vara ensam

hjälp mig.

snälla låt mig få vara normal

Music: Dream Theater, Lyrics: John Petrucci

Look around
Where do you belong
Don't be afraid
You're not the only one

Don't let the day go by
Don't let it end
Don't let a day go by in doubt
The answer lies within

Life is short
So learn from your mistakes
And stand behind
The choices that you make

Face each day
With both eyes open wide
And try to give
Don't keep it all inside

Don't let the day go by
Don't let it end
Don't let a day go by in doubt
The answer lies within

You've got the future on your side
You're gonna be fine now
I know whatever you decide
You're gonna shine

Don't let the day go by
Don't let it end
Don't let a day go by in doubt
You're ready to begin
Don't let a day go by in doubt
The answer lies within

Sitter här på övervåningen..det finns 1 hall och 3 stora rum..min lägenhet är mindre än den här övervåningen..Tystnaden är total...enorm....utanför skrek Vildsvinen till och utanför här var det runt 17-18 grisar som stökade runt och hade sig...det här ÄR Livet..och landet. Mörkret är slående...finns inte en enda lampa någonstans..mörkret är bara..svart. Man ser inte handen framför sig ute..Det enda som kan störa här är fullmånen..som lyser upp hela huset. Samt snön som blir vackert vitt och lyser upp det lilla som går.

Väl hitkommen möts jag av en höstskål med äpplen och prydnadspumpor ( lägger upp bild på det när jag kommer hem.någon gång..). Plommonträdet orkar knappt bära upp frukten, äpplen doftar ljuvligt och marken är färgad röd,orange och gul av alla löv som svingat sig ned.

Här finns ingenting som stör....man bara ..är

Middagen idag blev plock av räkor, rostat bröd,päron,stekta kantareller med lök,grannens rökta lax,haloumi etc.

Imorgon blir det grillad kycklingfilé.

Jag blir som en zombie här...jag går och går..somnar..går..somnar och andas. Vill inte åka härifrån, men det är ju bara en snabbis den här gången och jag kommer hem på onsdag igen.

Är ledig torsdag med, men om jag inte ska stressa ihäl mig...så "måste" jag hem på onsdag och handla i lugn och ro, göra matlådor, och bara vara. På freag sätter min arbetsvecka in igen och 5 dagar hägrar...dessutom är det strul just nu...underbart.

Nu skall jag ta och äta lite plock jag tog med upp..apelsin,päron,olika skinkor, fetaost och passionfrukt.

Bad min mor väcka mig runt 07:30 imorgon så jag kan äta frukost tillsammans med dem. Blir kanske en shoppingtur imorgon ...shopping...dvs..tja..närmsta lanthandel eller så. Kanske åker närmare stan

I kuvert här så väntade ca 900 kr till från Loppissaker jag sålt. Det var sommarens och det här årets sista skörd av loppisen, imorgon plockar vi ihop det som kan bli förstört/fuktigt under vintern och bommar igen.

Men några tusenlappar blev det iallafall i år.

Ta hand om er...det behövs så lite för att stjälpa, men även så lite för att hjälpa.

/Kram

Andetag.

Just nu.

Middagen igår blev:
Vildsvinsstek...eftersom Mr T inte gillar plommon...så "späckade" jag den med hela grönpepparkorn och vitlöksklyftor...stek på ytan lite brun..lägg i en form tillsammans med stekskyn.
Runtom lade jag lök,morötter och äpple i bitar.

Sedan fick det stå i ugnen i ca 45 minuter 175 grader.
Till det så blev det kokt potatis, pappas plockade smörstekta kantareller.
Såsen gjorde jag av skyn...plockade upp alla grönsaker + kött, hällde skyn i en kastrull.
Lät det puttra med vispgrädde i, hällde i soya,rött vin och lite svartpeppar+ maizena.

Sedan var det klart.

Så gott, så otroligt gott. Det är så sällan jag kan/får njuta av mat. Sällsynta tillfällen.

Jag klarar mest bara av mina plocktallrikar....det är helt ok det med eftersom de i princip innehåller 70% protein.

Det roliga är att jag hade ökat ca 2 kg på bara någon månad pga felaktigt ätande..d.v.s jag sket i att äta med magstrul och darrningar som följd. För 3 veckor sedan började jag med plocktallrikar som jag åt/äter av under ca 2 timmar istället för skitmat. Och nu har jag gått ned 1,5 kg utav de jag gick upp. Lite hysteriskt konstigt för hjärnan att förstå...ÄT och du går NED i vikt.

Fick även en helt underbar fika med en härlig vän idag, på en av de mysigaste ställen jag varit på. Kan ju inte tala om vilket då jag skulle skvallra om alltför mycket vem jag är. Morotstårtbit med ( jag skämtar inte ) 1 cm "smet" på, hemmagjord, god, saftig..jäklar i min låda! Åt även en Toast med Prosciuttoskinka,ruccola,mozzarella och soltorkade tomater, till det så serveradse det en god sallad. Det stället har jag missat i många år...tills nu.

All min kärlek och hjärta kommer imorgon / idag att befinna sig hos Slumpadinkan. Du kommer klara det här, Du måste. Du har klarat så mycket hitintills..det här kan bara göra dig bättre. Lova att ge dig fan på att få hjälp. Kom ihåg lappen.
Många stora varma kramar gumman.

Befinner mig ute i Paradiset.

Som sagt:

Kom hem 21:05
*andas
*packa väskan på nytt
*duscha
*äta
klockan står på 23:06
*tar en stilnoct
-borta-
*vaknar 03.34*

kan inte somna om.

Nu är klockan 05:13..om 7 minuter ringer min väckarklocka.

Det blev ju en riktig skitnatt det här...som alltid när jag är stressad och fullt med tankar...inte ens stillen nockar mig. Tur att jag bara jobbar 9 timmar idag då, jag menar...jag hade ju kunnat ha en lång arbetsdag..erh..

God morgon på er och hoppas ni får en Vacker och bra fredag!

- Han tar tag i min bilring soms itter strax under skuldran.
I min arbetströjja ( den jag fick häromdagen som var FEL storlek igen, jag kan ha den..om den är öppen..men sitter som ett korvskinn när det är stängd. )

Val ?
- Vänta 4 månader till
- använda skiten i brist på annat

" Ojdå, sitter lite tajt va?"

( mannen har utländsk bakgrund och menar väl och är i sina ögon bara ärlig och rakt på )

-Öhh...va ?
" Ja vad har du för storlek ?"

( nu blir jag lite sådär..Ska väl du skita i för fan ´- men en ångest som pockar på..Visste att jag inte skulle ha den, visste att den var för liten, visste det..men tog den idag ändå )

- ja det är strlk......
" OJ - ja SÅ fet är du ju inte längre, men du har breda höfter än, kanske skaffa en större storlek"

Erhm....jag grät inombrods ändå.

Gubbjävel. bah

Upp och jobba om 6 timmar igen....Zzzzz

Måste försöka lära mig att se till mig först, hantera mig först. Sen andra. Men jag är ganska dålig på det där. Vill ju så väl att det ibland krockar med den jag själv är. Att göra en sak för att sedan inte kunna eller avboka är något som jag inte gör. Har otroligt svårt för det. Men jobbar på det.
Vill så gärna och har kämpat för att det skall bli som det är nu. Men jag då ?.

Hela min energi läggs på andra när jag mår dåligt..när den borde läggas på mig själv. Borde lyda mina egna råd att faktiskt inse att jag inte är någon supermänniska, utan att jag också kan få säga Nej. Men hur gör man det ?. Skulle behöva en mental guru som leder mig i sådana här saker så jag inte accepterar, tackar ja och sedan grämer mig i panik, med avsmak för att behöva säga Nej.

Var det därför jag "gick in i väggen" och var sjukskriven i 2,5 år ?...och ändå lär jag mig inte.

Vännen sade: " Jag blir inte arg om du inte kan ställa upp, jag blir arg om du inte tänker på dig själv".

Mest blir jag arg på mig själv när jag tänker på att det jag skall göra, strider mot min egen ångest.

Det blåser som sjutton ute, tempen står på 10,7 gradera och snart häckar vinterjackan på jobbet. Idag blir det dock en tröja...närapå långkallingar.
När jag väl kommer hem har jag knappa 7 timmar på mig när jag stiger innanför dörren att: äta, duscha,andas,lugna ned mig, umgås, sova. Bara sova tar runt 7 timmar för en del personer...znark.

Kram på er