om ca: 2,5 timme så är det dags att vandra till jobbet...efter 6 dagars ledighet ..så går jag till jobbet en söndagkväll för ett nattpass..lite humor ligger det allt i det.

Är så seg så jag storknar...men ack så mitt leende kommer spricka upp imorgon när alla andra går till jobbet, sura som citroner och jag själv ska hem och sova. Jag är även glad att jag slipper lönehelgen som är ett helvete på mitt jobb..jag är ledig då =).

Det här är 2: året på rkaen jag inte vill fylla år, jag skiter i det helt enkelt, jag bryr mig inte, jag blir bara deprimerad. Förra året fick jag 2 grattis - liksom....har jag vänner ?. Jag bryr mig inte om telefonsamtal eller annat..men ett litet sms går väl ?...Jag kan ta i efterskott och förskott ...vilket som. Det är det att veta att man har någon runomkring sig som är själva grejen.
Folk gnäller över att de inte har vänner -  trots det är de alltid ute på språng och har sig. Tjenare...jag har få vänner...men det är ju de man har som är de riktiga - och det älskar jag dem för.

Under 7 år har jag blivit sviken av 5 personer, 3 har valt att i princip inte ha kontakt...( JAG ?...som är så lite krävande att det är skamligt...JAG?..som alltid ställer upp när jag kan och finns där med en mobil dygnet runt...).
Så idag kan jag räkna vännerna på några få fingrar. Så jag har blivit lite anti..jag är extremt rädd att släppa människor inpå mig...och varje gång jag försöker verkar det skita sig. Senast för ett halvår sen. Har funderat på vad det är som är felet med mig, men jag kan faktiskt inte hitta några fel annat än att jag inte gillar att prata i telefon ( sedan min gå-in-i-väggen sjukskrivning ). Förut pratade jag varje dag och flera timmar per gång..

MEN...det var ju inte det som hade med födelsedagen att göra...jag tycker numer inte om att fylla år, min familj är 23 mil bort, Mr T vet inte hur man köper presenter och har aldrig gjort, jag säger vad han skall köpa, och då helst skall de finnas att köpa över internet. Sen får jag påminna honom om att faktsitk köpa det så det hinner komma innan jag fyller...sen får jag skjutsa honom till posten för att hämta ut det...romantiskt så det smäller om det. Smycken har jag aldirg fått och kommer aldrig få...MEN......Blommor började komma för 3 år sedan....iof får jag påminna om min födelsedag i flera dagar...annars blir jag utan...och förra året fick jag ju rena rama dåndimpen när det ringde på dörren....:


http://andetag.bloggagratis.se/2008/05/30/747780-rosor-pa-fodelsedagen-av-alskling-bilder/


Som sagt, jag kräver otroligt lite i ett förhållande - men uppskattning vill jag ha. Jag skulle bli lika glad om Mr T satte sig ned och skrev en post it lapp om vad jag betydde för honom eller något och klistrade upp på badrumsspegeln på min födelsedag. Jag är sådan....enkla saker gör mig lika glad som ett smycke...men just tanken att jag är upskattad gör mig glad.

Nåja....tacogratäng skall göras, uniformen hittas, väskan packas, nattmålet skall också med.


Utöver det så fyller jag 29 om 6 dagar....någon som vill göra något kul ?

Samtal:

- Jävlar vad goda jordgubbarna är!
...Ojoj..så himla söta...trodde de skulle ..

....u söt också...

*backar tillbaka*

- Va ?

...Ja..du är söt du också.

- kär så tårna fladdrar -