usch..

De slutar inte...tårarna...jo..de slutar..lugnet infinner sig...för att sedan hugga tag i bröstet och det blir svårt att andas och gråten kommer igen.

Jag vill till 100% Inte gå till jobbet, jag vill vara hemma, ligga under täcket och hoppas på en bättre dag imorgon.
Men samtidigt vill jag till jobbet till 100% eftersom då får jag annat att tänka på , det går inte att sitta och ha ångest på jobbet...går går det väl...gråta kan man med. Men då jag är ett ansikte utåt....så fungerar det inte så bra. Det är bara att bita ihop då....så på sätt och vis vill jag definitivt till jobbet..vilket jag också ska. Väskan är packad, lunchlådan gjord, telefonen ladda och jag har precis kommit upp ur ett 1,5 timmes långt bad med chokladmuffins i badet.

På onsdag kommer Dell för att hämta eller laga min laptop på plats...vet inte hur de menade. På onsdag kommer jag även hem efter att ha varit hemifrån 13 timmar genom jobbet....det blir nog fint ändå.
På torsdag ska jag besöka kuratorn....eller rättare sagt Skötaren jag fått eftersom jag inte mår så dåligt längre...nehej du ?!?.

Jag vill ha tillbaka min gamla kurator....hon var så underbar och ringde alltid för att kolla till mig...den här skiter i mig känns det som.
Jag som har så svårt att öppna mig för nya människor...ska nu...i en period där jag mår som sämst...dessutom öppna mig för en ny person på psyk ?...För att verkligen visa att jag mår dåligt....det blir ju hur bra som helst. Jösses...
Sist jag var där frågade hon om jag ville bli utskriven ...och det SÅG UT som om jag mådde bra. Brukar det inte vara så att den som mår sämst...visar det bäst...

Jag vill skrika rakt ut. : ! " LÄGG IN MIG , GE MIG HJÄLP, TA BORT MIN ÅNGEST, PROPPA MIG MED ALLA MAGISKA MEDICINER OCH GÖR MIG TILL EN NORMAL MÄNNISKA UTAN DET HÄR "

Men så kan man inte göra heller.....

jag är nog bara dum i huvudet.

Kramar till er

Vaknar med ett hugg i bröstet, säger rakt ut " Ge dig" - "Inte nu" - "Inte idag" - " För din egen skull. sluta "

Men hur lätt är det att stoppa ångest ?

Går in i badrummet, kollar sedan på mig själv i spegeln...ser en patetisk varelse...

Sen forsar tårarna....ångest blandat med självförakt och avsky.
Varför i hela friden ska jag ha det såhär för ?
Vart kommer det ifrån ?

Jag vill inte ha det.

Jävla skit.

Jo, jag har ju tänkt tatuera mig igen...fast det har jag tänkt i 10 år...det kanske är dags snart ? . Jag har haft en bild jag gjort själv liggandes klar och fin i 7 år...jag vill fortfarande ha den. Min första har jag skissat den med.

Men nu har jag ännu en ny idé i skallen....en tatuering länkad till min GBP...mitt nya liv, min nya start på både gott och ont.
Jag vet nästan vad jag vill att den skall innehålla, i allafall hur den skall se ut, sen kan de ju komma att ändras.

Får se när och vart det  blir av...jag hade tänkt plastikoperera mig först och främst...men varför hittar jag inte en kirurg jag vill ha ?.

Hjälp mig tack.

Helgen ja..den är borta nu, och framöver är det jobb som vankas.

Helgen var lugn, fridfull, mysig och allt en helg skall vara för att varva ned.

Att Mr T inte fick någon mer löneförhöjning sänkte humöret i torsdags med, men men ...

Just nu är klockan 00:17 och jag har precis nattat Mr T..ja nattat...han skall väl också nattas som alla andra ?..Med kram, kel och gos.
Själv skall jag vända om dygnet...igen...känns ju som om jag inte gör något annat änt det, men jag har nu 2 kommande helnätter att ta hand om...iknl. restid så är jag borta 13 timmar *2 på de passen. Men jag gillar att jobba nätter, de är fridfulla på sätt och vis.

Elen kommer vi ha råd att betala, likaså tandläkaren....vi hart ju 2 inkomster, men det suger ju ändå. Bonus kommer Mr T få av sitt jobb...men det sker ju 1 gång om året och skattas Mycket på...d.v.s inget man lever på resten av året. Så visst, det är alltid välkommet, absolut....men vad är väl det jämfört med en bra lön ?.
Nåja.

I och med att jag jobbar 82% än så länge så är jag ledig tors, fre, lördag..underbart...Ledig på Alla -Köps-Dag..nej jag menar. Alla Hjärtans Dag. Vi är inte så mycket för den där dagen, men brukar göära någon god middag eller så köper jag någon ros eller nalle.
På torsdag skall jag till kuratorn igen och sen skall en tid bokas in för datorn. OM den nu går på garantin...de hämtar den iså fall.
Sen skall en tid bokas med badrumsfirman som renoverade vårt badrum, då en skada upptäckts där..OM de åtar sig det ..

Så det är som sagt inte lite som rör sig i min skalle och som är runtomkring privatlivet och mycket pengar som rör sig överallt nu-.
Inte roligt alls..

Dessutom blir ju min mat så jäkla lidande när jag mår dåligt, inget går ju att få ned. Men nu finns Grillade Chicken Ribs i ugnen ialla fall som jag tänkte gnaga lite på tillsammans med keso.
De kommer från Guldfågeln..tror jag..finns i en påse och heter just Grilled Chicken Ribs, kanske för feta..kanske för onyttiga..men det är protein, kött och går på 20 minuter i ugnen.

Om ca2 veckor kommer min andra långa ledighet iom min nedtrappning i tjänst...så 4-5 dagar kommer jag att tillbringa hos mina förädrar. Åka dit, andas, ta det lugnt, släppa alla dumma tankar, sova, äta mycket god mat och bara vara.

Jag har nog begåvats med de mest underbara föräldrar man kan ha, de gör allt för mig, de finns alltid där och jag kan inte i ord beskriva hur mycket de betyder för mig och hur mycket jag älskar dem. Sedan min första sjukskrivning då jag blev dum i huvudet ( som jag kallar det ) så har de varit där, sedan min GBP när så mycket strulade med mig, med pappa, med morfar...så fanns de där. Jag skäms idag över hur ynklig jag var samtidigt som min far hade jobbigt och min mor förlorat sin far. Men än idag vet jag inte Hur jag skulle gjort annars, jag hade sådan ångest, panik, ont i magen, dagliga smärtor och sår i skarven. Men ändå fixade de skjuts genom min bror som kom hit och hämtade mig och skjutsade hem mig. Resan var närapå 50 mil ToR.
Allt jag inte kan eller vet, det vet de. En telefonsignal bort är de. Tyvärr kan jag inte bo i närheten vilket var mitt mål innan jag flyttade hemifrån.
Jag kan inte tänka mig ett liv utan dem.


Kram på er alla