Idag är hela jävla dagen svart.
allt är svart

inget funkar.

jag vill bara bort.

Ångesten sliter i mig.

alla ska ha barn, villa och är nöjda med sitt liv.
jag hatar mitt liv.

får man säga det ??

Nu har min ungdomskärlek som jag var kär i under 12 år..!! ja 12..köpt hus och skaffat brud. vafan.
Först 2006 fick jag reda på att han varit kär i mig i 15..15 år ??
5 minuters ensamhet som stördes och 2 personer som inte kunde vänta 3 minuter...gjorde att det aldrig blev något.

Vafan...jag är sur.
glad för honom. men sur på att alla runtomkring mig skaffar familj och hus..och jag inget.

Ska jag bli singel efter 7½ år med en man som inte vill ha barn. ?. eller vad menar ångesten ?

Jag fattar ingenting.

Eller har jag bara flippat ur när jag egentligen har en bra tillvaro ?
Är det för att jag fyller om knappa 2 veckor och närmar mig 30 med stormsteg ?
Är det för att jag känner att barnklockan tickar ?..ålder tickar ?

Att jag aldrig fick uppleva riktig ungdom med kärlek, fest och vänner..bara mobbing och skit. ?
Men att det kommer nu ?..men jag är för gammal...jag blir för gammal..

Inte fan kan jag tröstäta heller pga operationen.

Kunde de inte opererat min hjärna också så jag slipper det här.
Fatta det..INGET blir bättre för att man blir smal.
Det är fan bara att lura sig själv, och det vet jag redan.

Men ändå...lite operation på hjärnan kunde de väl tagit ?