Min mat ser ut såhär som på bilderna..observera att det är en liten tallrik..kommer fler bilder sen.

Jag tar kort dels för att själv kunna avgöra hur mycket jag ätit och för att man lätt blir " oj..jag har ätit sååå mycket.."..när man egentligen ätit några matskedar.
Samma enkla anledning till varför jag ännu använder Dl-mått vid mätning av mat...Jag vill få i mig det jag ska ha och har märkt att gör jag inte det,..mäter..
Så äter jag för lite..

Jag känner ju varken hunger eller mättnad...MEN har börjat känna att magen bubblar och gör ont om den inte får mat..så det är hunger för mig...fysisk...inte som förut..att hela tiden vara sugen på mat  etc..

Sådärja..då var det klart.
Och ni får läsa Nerifrån och upp..eller läs hur ni vill..inte mitt fel om ni blir snurriga.

Skrev den i 4:a delar...blir för jobbigt att läsa annars + att det är nedskrivet så i mina anteckningar.

God natt på er

Lördag

Lördagnatten börjar helvetet..ont..ont..ONT..i magen....tror att jag ska dö.

Det svartnar för ögonen gång på gång.

Trycker på morfinpumpen - inget händer...verklös..gråter...

Söndag morgon..ber läkaren på ronden att höja..pallar inte mer..
Han höjer dosen och sätter morfinpumpen så jag kan trycka var 10:e minut istället.

LYCKA.

men all smärta går inte bort, men jag är nöjd ialla fall.
( Känner varken av hallucinationer eller annat av morfinet )

Resten av söndagen gråter jag bara..

...Hem åker jag på Tisdageftermiddag.

Underbara Ems kommer och hämtar mig.

Tadah..eller något.

Skrivet Söndag 9/3 - 2008. Dagen efter operationen 7/3 - 2008

Hela natten har de gett mig smärtstillande, sprutor mot illamående...blött mina handdukar som jag haft på hela kroppen
ansiktet, nacken

Fredagmorgon: så kommer de och drar och sliter i mig.
Vill att jag ska gå upp.

Skriker om illamående...får mer sprutor mot det.

Drar i mig igen - upp upp...tror jag ska svimma av smärta, spy..till slut
spricka av smärta..ser dubbelt ( morfin )

- Titta på 1 punkt rakt fram, vick apå tårna.
- Upp med dig!
- Öh..va...öh..JAG SPYR!

- Nejdå..upp här..

- JAG SPYYR!

får spruta mot illamående igen.

-Upp här nu..( fattar ingenting..står på en metallsak...som jag senare vet är en våg )

XXX.x - Jättebra!!

Fattar ingenting...trycker på mofrinpumpen som ger en dos var 20:e minut..men man skall trycka
så många gånger man känner av smärtan ..för då kan de se hur mycket de skall ställa den på.

Resten av Fredagen går bort i tårar, ånger, ångest..suppar och mer sprutor.

Har sprutor i bägge händerna ( som idag är ärrade )..har 8 hål på handelederna..som också idag är ärr..

Sitter med 1 nål i armen, 1 i handen och morfinsprutan in i det.

Sover inte något Natten mot Lördag...sovit 3 timmar sedan onsdagnatt.
Får soppa vid 15-tiden som får mig att vila spy..beige,gräddig,snuskig..fy fan.
Mår illa av den ..äter 1/5.

Försöker dricka hela dagen..de har ett papper de skriver ned vätskan på..vad jag fått och vad jag druckit.
Får mina handdukar blötta hela tiden...får isvatten hela tiden.
Vatten med massa isbitar..tack tack.
Men får bara dricka med "Skumgummi pinnen"..doppa..sug..doppa..sug..

Ber dem dra kateterna åt helvet..den ska ut..den svider som fan..berättade vad som hände vid uppvaket..
2 timmar senare åker den ut...TACK.

Ute och går med gåställning ( som de gravida använder )...med morfinpump och dropp.

Hostar upp grönt stora slemklunkar ..genom att blåsa i pipan..
Gör så ont i magen...förstår inte...Många säger att de är hemma på 2-3 dagar...

- " Ja men lilla vän...de har ju skurit av dina magmuskler och sen sytt ihop dem igen iom att du fick bägge operationerna så har du mer ont...så enkelt är det".

- jaha du...

Mer morfin, mer gråt, mer ont....försöker till slut sova..det går inte..

Skrivet Lördag den 8/3 - 2008 Operationsdagen den 6/3

Tors..6.e...Jag väcks och förbereds, är lugn och får lite mer lugnande + alvedon och något mer lugnande att dricka ..
sen tar de tag i min säng och rullar iväg med mig vid 07:10
Kommer ned till ett rum strax utanför

kirurgavdelningen...sjuksköterskan från igår som övertalade mig
klappar mig på axeln och säger att det skall gå bra.

Väntar på att det jävla lugnande skall verka...jag får panik

Det lugnande verkar i kroppen efter ett tag....någon småpratar med mig..jag minns inte mer av det

Ser inget operationsbord, inga instrument - skönt..ligger i min egen säng.

- Nu får du lite syrgas här, men vi ska inte söva dig.
- ok...

Vid 12:10 väcks jag..Brutalt - ryser-
- Du är vaken nu..hallÅÅÅ..du är vaken....( säger mitt namn flera gången )
men operationen blev större än man trott från början.. ( jaha..fick jag öppet snitt än titthål..fan..men jag var beredd )

- Öh
- Hur ont har du mellan 1-10 ?

- 10...10!!! ..."aj aj aj fan vad ont det gör..hjälp mig "!
 - får morfinspruta i handen.
Samt pipan att blåsa i för att få upp slem...

Ligger bland många andra på uppvaket.

- Din sambo hälsar att han inte kommer idag...( klockan är då ca: 16 )..legat på uppvaket i 4 timmar
somnar..

Nedanför mina fötter hör jag..:
" jaha..ja..det var hon ja...ajdå...hon fick bägge..ja men det gick bra ialla fall "..

-öh ??

- Hur ont har du ?
-10....snälla ge mig mer.
- får mer morfinspruta

Trampar med fötterna som de vill för att undvika blodproppar...blåser i pipan
Gråter....får ännu mer morfin..

Hör någon säga..:Vi hittar ingen hängare till  katetern...vi gör såhär istället...

Har jag gått av ?...Har aldrig haft så ont i mitt hela jävla liv..någonsin...tror jag skall dö ..

Får en iskall handduk som de lägger på pannan och som de blöter var 5:e minut.
Jag har hög feber.....får sprutor även mot illamående.

En kärring som ligger bakom skynket bredvid mig skriker i 1 timme att hon måste på toa och kissa
..hon bara SKA på toa...- " Men du HAR kateter"...säger de..

Folk springer överallt ..
får mer morfin.

Klockan är 16..jag får besök av läkaren.
- jo..du..det blev lite mer komplicerad operation än vad vi trott.
Du har både fått titthålsop och öppet snitt.
- Jaha...så nu ser jag ut osm en jävla Picasso på magen ?...väser jag ur mig.
- Läkaren..mmh..

Kl: 18.00..jag kommer fan aldrig härifrån...

Vid 19 tiden hör jag ( hade klockan mitt emot mig )
: - Vet inte om vi ska sätta in den än...Ja..morfinpumpen.

Hör något som lossnar..låter som en tejp som dras bort......
Något gör jävligt ont mellan benen och i samma hast..full med morfin tar jag tag i slangen...
Urinpåsen har blivit för tung, och de har fäst den med TEJP...som nu lossnat..och känns som om en kniv sitter i slidan..

Skriker Hjälp..som yttrar sig i små utstötande svaga ord..( salen är stor )..till slut kommer någon.." OJ"...fixar det snabbt

Vid 20 -tiden kollar de min smärta,bedömmer att morfinpumpen ska in.
2 sköterskor skall komma ned och hämta mig..

Vid 22-tiden kommer de.

Har ont som fan...trycker och trycker på morfinpumpen utan att egentligen vara vaken.
De pratar med mig, ger mig suppar...etc hela natten...

Skrivet dagen jag läggs in..onsdag 5/3 - 2008..:

Kom hit vid 18:tiden, full av ångest.
Fick ett rum och satt i rummet med Sambon.
Pratade med den vänliga damen i sängen bredvid

Började gråta i omgångar försöker inte visa sambon det ..berättar att jag är rädd och nervös för sjuksköterskan.

Får information om operationen, jag skall ned som nr. 1,..stor suck av glädje..om man kan kalla det så.

Duschar med Hibiscrub tvål...håret är som svinto. försöker få på mig kläderna de gett mig....duschen är mitt ute i korridoren..
Ut kliver jag i en rock som inte döljer ngt av bysten..håller för med trosorna..

Får större storlek efter ett tag..

Sambon åker vid 20:25...är så jävla nervös..
Börjar få grym ångest.

Jag sticks 1,2,3 gånger...sedan sitter nålen i armen.
Gråter som bara den och säger att inte vet till 100% att jag vill göra den här.

- Sjuksköterskan försöker övertala mig att det kommer gå så bra så
- Säger att Morfar dött i söndags ( det här var onsdag ), mitt psyke är just nu inte stabilt heller.
- vad är det som hindrar att jag går hem och funderar 6 mån - 1 år på det här ?
- Får höra att det här ska jag klara av, och ska inte tro att jag bara kan komma tillbaka när JAG själv vill.

Tårarna rinner, ringer oavkortat till mina föräldrar och sambon..säger åt sambon att han ska ta nästa buss och hämta mig.
Han suckar och säger att han ska upp och jobba, men att det här är det jag vill.

JA..jag är nervös, men rädd.
Och i 2 år har jag bara kämpat för att få den här operationen..

Men sedan januari - 08 när jag blev godkänd och fick mitt JA...
Så har jag inte varit glad, vilket jag sagt till sambon och mina föräldrar.

Jag har väntat på den där härliga upplyftande tanken att " JA - äntligen MIN TUR - underbart"

Jag känner inte så , jag har aldrig känt så.
Jag känner att - JA , äntligen köpa normala kläder.
Äntligen sluta att bli kallad fetto, äcklig..etc.

- men jag hart klarat att gå ned 20-25 kg innan.

Jag är rädd ja, men även under det så finns det inget som gör mig glad.
Jag kan inte hitta något tyvärr. jag känner att det här inte är vad jag vill just nu.

Kan jag klara det ändå ??

HUR ?...jag har prövat sååå många gånger - gått ned massa kilon...för att sedan gå upp allt igen.

Ljuger jag för mig själv ?
Jag är rädd - Livrädd - men jag känner ingen glädje, ingen lycka i livet...jag klarar inte av att leva så här längre.

Snälla hjälp mig.....( sen tar anteckningarna slut för den här dagen )

( efter 6 timmars gråt och skakande ....fick jag lugnande + sömntabletter...sen blev det svart vid 02:30 på natten )

Dream Theater - Another Day 

En rullstolsbunden människa ska och får man inte titta på och peka på.

Men en fet människa är det helt legitimt att både peka på, stirra på och kasta glåpord efter.


Vad är det med er egentligen ?