Det går inte bra.
Tårarna, ångesten rinner hela dagarna.
ångesten sitter som berget..som ett klot i bröstet.

Jag diaréar på så mycket.
Jag klarar inte mjölk, inte laktosfritt heller...det är 4-6 vändor på toan max 1 timme senare isf.

Jag har ett infekterat hål på snittet , trots så noga skötsel av allt.
Har även en annan bit av snittet som inte är läkt.
De 2 hålen är från titthålen...eftersom snittet går igenom de 2 hålen.
Så jag skall lägga om det som varar vid naveln ( ovanför ) i 5 dagar och det andra har en Läktejp på sig som ska sitta i 5 dagar..och jag får då inte duscha igen.
Men det som skall läggas om varje dag skall spolas med varmt vatten, så jag får plasta om det andra hela tiden då.

Sjukskrivning...ser jag inte ut att få längre. Får inte tag i min läkare och kirurgenheten kan inte hjälpa mig...för när man är opad går man tillbaka till sin egen läkare

Ringde sjuksköterska på ackis igår i 30 min, avdelninsgchefen..och bara grät och ville ha information jag inte fått.
Ville att någon ska hjälpa mig.

En kirurg ringer senare och på knappa 1 minut säger han :
" Jamen de flesta har ont i 2-3 veckor så är det bara, och jobba är då inget hinder.."
Jag sa att jag har ont, och att det värker i magen, men jag vet ju inte om jag äter för lite eller bra ?
- " Bra då gör vi en Gastroskopi på fredag, jag vet inteom det finns några tider, men finns det så hör de av sig, så ses vi på fredag - hej då "
Knappt 1 minut tog samtalet

Visst , jag bär en väska på 4-5 kg med saker jag  MÅSTE ha med mig på jobbet, jag klättrar upp och ned på jobbet, springer och stressar.
Och jag får inte maten att funka som den ska.

Jag vet inte vad jag skall variera mina mellanmål med då jag inte kan äta mjölk,keso,fil,yogurt något med mjölk alls.

Det är så jävla psykiskt och jag önskar mig bara bort,
önskar fan jag aldrig gjort den här open.