Dagen började efter 2 timmars sömn..nervös ?. moi ?. nej. hur kan du tro det ?

05:00 kravlar jag mig ur sängen, tar mig till bussen som går 06:00, är inne 06:55

07:20 tar de prover på samariterhemmet.

Nu är det bara 6 timmar kvar innan jag skall vara på Kirurgmottagningen...

07:40 vandrar jag ut i kylan och stegar mot närmaste café då jag varit fastande i 13 timmar...-hungrig-..
Hittar ett mycket mysigt café där jag mumsar på en fet räksmörgås..blir sittandes 1,5 timme.

Klockan blir 10:00. tar mig iväg för att inhandla en födelsedagspresent till min mor, hittar även 3 nya teer i teaffären, oj. nämen titta en chokladaffär med lyxchoklad.
Där blir det 10 praliner med glögg, pepparkaka, saffran, apelsin/kardemummasmak.

Köper även 2 par nya örhängen till moi, lite spray och skönhetsstuff.

Vandrar iväg ett tag till, hittar sedan ett annat café efter ett tag där jag mumsar på ett glas choklad ( utan grädde jao..slemmigt annars ), 1 stor chokladboll där halva blev kvar. ( Ja faktsikt ..vi fetton orkar inte äta upp ALLT vi heller....)...ändå satt jag där..några timmar.+ en chokladbiskvi som inte var av den här världen.

Så var det dags att promenera mot Akademiska ( här tas ingen buss, det var skönt att gå ) , där hamnar jag vid 13:10 tiden...( 14:00 skall jag prata med kirurgen...13:45 med sjuksköterska. )

Hon repeterar i stort sett det jag redan vetat om i 4:a år.
Lämnas sedan ensam i 20 minuter med ett hjärta som bankar av ångest, nervositet och hopp och förtvivlan.

In stiger kirurgen och jag bryter ihop när jag får ett Ja...där inne pratar vi i 45 minuter

Sen är det dags att åka hem...är hemma 17:50 och väntar på Mr T, svänger sedan in på posten och hämtar XBOXEN vi köpt för pengarna vi sålde vårt Wii för...( fick 2800 ) för det . ganska ok beg. pris.
Fanns 1 spel och extra handkontroller med.

Hämtade  även ut min Jivago 24 k Parfym..den skall innehålla små partiklar av guld =P. Underbart god var den ialla fall

Men känner mig mest avslagen...nu då ?
Vargör är jag inte glad ? .

I 1,5 år har jag kämpat och strävat efter att få ett "JA", nu har jag fått det och luften har gått ur mig.

Har jag insett att jag har fått ett Ja ?
Har jag insett att det här är min sista utväg efter 20 år som överviktig ?
Har jag insett vad det är jag har att se fram emot resten av livet ?

Svaren är nog Ja, jag vet, jag vet om riskerna, jag vet om allt som kan hända.
Men skulle jag mot förmodan dö av den här open...idag har jag inget liv värt att leva med den här övervikten...så jag har inget val egentligen.

Operationen är inte riskfri, och komplikationer kan komma genom livet.

Alla i min närhet som vet om den stöttar mig till 100% , den som har en annan åsikt bör inte ens uttrycka sig...om han/hon vet vad jag gått igenom alla år och hur mycket jag kämpat för det här.

Men samtidigt är jag ledsen att det inte finns någon annan väg....annat än att låsa in mig i 2 år och kasta bort nyckeln

Ja, jag vet inte.. jag som sagt ...känner mig som en avslagen varm läsk.

6-10 månader är väntan på en op ialla fall..så senast oktober / november 2008 bör jag vara opererad.
Jag är uppsatt för en titthålskirurgi, men ser de att det inte går, så blir det öppet snitt.

Jag skall dock göra en Gastroskopi först och ta prov från tarmen.
Skitkul...det bör som kirurgen sa, inte vara något farligt, som kan stoppa operationen ..men det går inte göra en sådan när operationen är gjord, så jag förstår och är med på att den görs innan.
Kul med en fet slang i munnen / magen..jag som aldrig es legat inne på sjukhus än den gången jag var nyfödd.

Har totalfobi för sjukhus...-brrrr-

Erkännande: Jag höll min t-shirt för munnen i 80% av tiden när Mr T låg inne 5 dagar för Gallsten.. = ..F.o.b.i

Men det skall nog fixa sig...tror jag ...usch