närmare beskrivning behövs inte

Tog bussen 05:30..= uppstigning 04:40...jag sov 3 timmar.Zzzz
Sen måste jag vara uppe till runt 5 tiden imorgonbitti igen för att ställa om mig till mina nattpass igen.

Tog prover och de hittade ingenstans att få blod...do´h. brukar vara lättstucken..så nu är jag vackert lila/blå lite här och där.

Fick även namn och telefonnummer till Kardiologavdelningen..där personen i fråga som kan svara på NÄR jag får komma på det stora EKG testet...inte kommer tillbaka förrän imorrn.
Argh..jag som med pulserande hjärta ringde upp...skitkärring/gubbe.
Remissen blev iallafall skickad 12/6- 07 då jag var på utredningsdagen. ^^
Så det var ju trevligt..nu vill jag bara veta hur jävla länge jag skall stå i kö innan jag får den där undersökningen på mitt hjärta.

Hela den skiten gör ju att allt blir uppskjutet för en ev. op..S.U.C.K.
Inte några veckor..nej..uppåt 5-6 månader blir det uppskjutet.
Som kaka på kaka så skall även läkaren som skickade remissen till Kardiologen sluta i september..jaha..

" Vem kommer då skicka min remiss till kirurgen efter kardiologen då ?"
- jag vet inte..
" Öh...ok...till vem skall jag vända mig då ? , så jag inte behöver gå  över 1 år till på utredningar ?"
- jag vet faktsikt inte..tyvärr

Ok....

En favoritlåt med mannen med stort M.

Just ja...

Jag fick ledigt för London veckan. ^_^

ledig 22-28 /10..och London blir det 24-27 /10

*Happy*

Är mitt inne i mitt mest intesiva arbetsschema på den här gruppen.
schemat under 9 dagar  är:

nattpass..
mån/tis
tis/ons
Tors ledig <- tvätt,storhandling,städ
fre/lör
lör/sön
sön/mån
Tis ledig ( imorgon...då merparten av dagen tillbringas i Uppsala för massa tester och blodprover.. )
Ons/tors
tors/fre

Sen att nattpassen sällan understiger 12 timmar och innefattar övernattningsrum i omklädningsrum etc med 37 grader inne..är en annan femma.

Men jag är död..d.ö.d just nu.
Speciellt under det här schemat.

Kom hem idag vid 10 tiden..sen har jag halvsovit, städat undan lite, fixat etc.
Imorrn skall jag upp 05:10 för att ta bussen till Uppsala..måste lämna prover mellan 07.15-08:30
Så jag får inte sova ut imorgon..uss.
Sen på dagen måste jag baka mitt ViktVäktar bröd...det enda som håller min mage i fint skick under nätterna på jobbet.
Proppade med sallad, tomater o massa paprika.
På kvällen är det matlagning och tvätt som väntar...för att sedan somna och fixa 2 nattpass till innan jag äntligen får min lediga helg.

Den lediga helgen är smockad med sugarpastetårte byggande  ( ..egen flummig stavning )..någon som vill smaka en testtårta ?
Ful som stryk då jag inte har finessen än.
Hasselnöt och hallonmousse med chokladkräm, svart sugarpaste, röda rosor, kallor etc =P , besök på återvinningsstationen, kanske ett biobesök samt shopping på KistaGallerian, m.m

Sen undrar jag hur mitt sociala liv kunde bli så lidande av mina nattpass ?.. *Ironi*

Men jag..min kropp, hela jag..mår toppen av nattpassen...så man får prioritera.
Under semestern och något jag tänkt på länge så måste jag lära mig prioritera.

Jag MÅSTE inte storhandla,tvätta,diska etc VARJE enskild dag jag är ledig.
Å andra sidan är det ju en fördel om mannen i hemmet gör sitt när han ska...så jag slipper den ångesten när jag väl är ledig och får ta hand om all skit.
Nu funkar det...han var ledig i helgen och hade eg. bara disken att tänka på..för jag storhandlade nu på morgonen och skall tvätta imorgon.
Han är underbar när han fixar sådant..men jag måste hela tiden påminna honom..vilket jag ofta varken tänker på, hinner..etc. när jag är på jobbet mitt i natten..
Är soporna fulla..kasta dem...ska jag tvätta...lägg i dina kläder i tvätten..
är det fullt med disk och jag skall göra matlådor åt oss på min enda lediga dag...men så diska då..

Jag tycker inte att det är så svårt..
Nåja..han gör så gott han kan och jag blir förälskad varje gång han har pysslat här hemma och jag vet att jag kan se fram emot en inte så fullt upptagen ledig dag =)

Så att prioritera kanske kan hjälpa mig att inte hamna i den situation som gjorde mig sjukskriven. Dit vill jag aldrig mer.

Dags att intaga duschen och sedan kasta sig i sängen.

För ärans skull testar jag den nya funktionen med att lägga in en video med en underbar man.

Lyssna och njut.

Inte alls.

*Jag bor där jag inte vill bo . <- ( ska jag dumpa sambon för att flytta 23 mil hem ? )
*Jag har ett jobb jag inte vill ha <-- ( Älskar det för första gången på 5 år, men efter Nyår 07/08 får jag inte vara kvar i min nattgrupp )
* Jag har en livssituation jag inte vill ha <---( jag jobbar med vikten )
* Jag har en utbildning som suger <--(  Varför kom jag inte in på Socionomprogrammet ?? )
* Jag flyttade bort från mina vänner <-- ( Vad är det för vänner som inte hälsar på sen ? )

Jag går i ett vakuum..och "trivs".

*Jag kommer väl fan aldrig flytta ifrån den här skitstaden Stockholm som jag avskyr som fasen efter snart 7 år här.
NEJ, det "växer" inte gillande för staden..

* Jag skall hänga kvar på jobbet <-- ( Jag är inte lågavlönad precis )
* Jag står i kö för en op.  <--( blir den av ?..kanske efter sommaren 2008..bara att orka kämpa ..lit e..till )
* I helgen är det jag som sätter mig ned och ansöker till alla kurser på distans jag kan..och vill..eftersom jag då inte behöver csn utan kan jobba )
* Vänner...ja vafan. man skaffar sig väl nya..vilket jag redan gjort.

Se där. livet löser sig till slut..eller något..

ge mig sprit

Var hur mysigt som helst!
Bror min så snygg i kostymen hans fru gjort, med guldfärger,grått m.m
Brors fru var så vacker i sin klänning hon gjort.

Damn ^_^

Kom åkandes i en gammal läcker bil.
De vigdes strax intill en sjö där brudens släktsommarstuga finns.
Serverades tårta i 3 våningar, lax med massa citron, grillat, potatissallader,pastasallad,kakor,dryck..et.c.etc.


Även en liten gåva i form utav handgjord choklad 2 bitar med deras Första bokstäver på.
Färgtema var ornage/limegrönt/beige..om jagh inte har helt fel..

Så..ett sommarbröllop..med enbart dass, med kallvaror ifrån jordkällaren,soligt som sjutton..blandat med massa lustiga skurar..kan det bli mer vackert ?

Jag tog som vanligt massor av bilder, glömde dock mitt feta objektiv..( hur man nu kan göra det ?!? ) ., inte nöjd med bilderna..men å andra sidan var jag bara med vid sidan om och tog bilder. ^^.

Av respekt för min bror och hans fru är deras ansikten gömda då jag så gärna vill visa hur snygga de var, men låta dem vara anonyma.

Mitt psyke spökar för mig då och då ..är det så konstigt när jag trillade genom totalt för några år sedan 17:e December 2002.
Mycket hände då men just då var min far inlagd och låg ganska illa till på sjukhus.
Samtidigt var jag sönderstressad av jobbet, privat, skit ekonomi etc.
Inget kunde bli bättre...
December 2002 den 14-17.e hade jag semester...den 17:e tog jag i handtaget och skulle gå till jobbet...
Det slutade med att jag ramlade ihop vid dörren, gråtandes, skakandes, livrädd.
Känslan går inte att förklara. Just DÅ vill du bara bort, bort, bort.
Du vill inte vara du ..för DU skrämmer dig själv.
Mellan mitten av Januari 2003..till maj 2003 har jag mest vaga minnen pga. all jävla medicin jag åt. 
November 2003 är jag inne i ett Rebahprogram på jobbet som jag inte fick vara med att bestämma ett skit om.
Februari är jag uppe i 100 % allt efter vad andra tycker.
I Mars månad händer massor av saker..så Mars 2004 dänger jag in skallen igen i ett hårt mörkt rum.

Är sedan sjukskriven 1 jävla år utan någon hjälp, trots mina försök till rehab, hjälp, drar i alla trådar jag hittar.
Samtidigt skall jag själv försöka att orka med mig själv, med mina demoner..den goda på ena axeln och den onda på den andra.
Sjukpenning som inte dyker upp från Försäkringskassan ..som i slutändan visar sig vara deras fel..som relaterar i en omänsklig känsla av att vilja ge upp.
Ingen annan hjälp...jag, mina 6 olika sömnpiller, lyckopiller, ångestdämpande etc... Jag ber på mina knän om hjälp..men Nej.

Försök att föreställa er en hjärna som alltid arbetar, vad du än gör..så kan du inte koppla av.
Du känner av tankarna hela tiden..det tar aldrig slut.
Du tar 2-3-4 sömnpiller..du kan ändå inte sova...Du går som en zombieliknande varelse.

Och alla står de där: .
" Ryck upp dig" 

 " sjukskriven ?..för vad då ?"
" Du är väl inte sjuk ? "

" Äh, vafan . ge dig "
etc..

Där står jag och försöker att ringa de jag kommer åt för att inte bli rädd för mig själv och mina tankar. För att bara höra någon andas.
Men hur lätt är det när jag skäms som fan ?
VEM. överhuvudtaget vill/ kan erkänna att man känner såhär när man egentligen är en jävla sjutusan till människa annars ?
För att inte ta för många piller, för att inte göra det igen.
För att inte behöva luta mig över toalettstolen yrvaken, spyendes med för många piller i kroppen ?

Jag tror INGEN utom min mor och clownen...kan ens föreställa sig hur jävla lågt nere jag var. Ingen som ens orkat engagera sig.
Jag förstår dem fullt ut, fördelen är att jag idag vet vem mina vänner är.

Mars 2006 börjar samtalen igen ang. Rehaben..som JAG bestämmer fullt ut under 3 månader nu.
3 månader Med Handledare ( jao..mitt jobb är säkerhetsklassat )
April 2006 börjar det till Juni 2006 ( Rehab )
Juli 2006 - semester
Augusti börjar jag 50% i  ( 4 Månader )
November 2006  75 % ( 3 månader )

Februari 2007. Jag är tillbaka 100% efter nästan 4 ( FYRA ) År!
Som sjukskriven med avbrott under 5 månader för min 1:a Rehabperiod.

Jag ääälskar att jobba!! Knäppojag. Men ÅH så skönt att ha något att gå till, få en lön, vara social..etc.
Efter nyår åker jag ur min grupp som jag nu efter 6 år trillade in på under 2007..( Nattskift som får mig att få som en jekla drottning ) på ett banaskal..och jag kommer stressa sönder mig.
Men jag hoppas att jag den här gången kan hantera det mycket bättre
och vet vart hjälpen finns.

Kan bara säga att jobbet gjorde en j*la tabbe när de bestämde allt över min skalle hela tiden .. INNAN jag bad dem fara till något varmt ställe om de inte lyssnade...vilket de gjorde till slut.
Jag hade fått nog, man behandlas som SKIT som sjukskriven..till slut orkade jag inte. Efter ett samtal med Försäkringskassan, min Arbetsledare, Företagsläkare och en kommentar från min Arbetsledare 2005 Oktober " Så farligt är det ju faktiskt inte . hiihih" ..

Undrar vilken vagn hon tappades ifrån som liten...O.o
Samtalet slutade med att Jag fick en akutremiss till Psyketvården
3 veckor senare satte jag min fot inom Psykvården.
Jag vill gärna kalla det " stället man går till när man behöver prata av sig och inte orkar med sig riktigt "

Men det är inget man säger rakt ut..Men ja...idag kan jag säga - jag går genom Psykvården för att kunna få prata av mig, få stöd, hjälp etc när jag själv inte klarar av det ...verkar det som"

Än idag drar jag mig dock för att prata om det...det är ju bara knäppgökar som hamnar där....Duh..är jag knäpp ?

Nej..jag gick in i väggen...+ all min barndom + skolgången + all skit jag gått genom...kom upp till ytan..
Allt bara brast.

Jag var inte längre suicidal  Maj 2007 och är inget högprioriterat fall då de skar ned på läkare.
September skall jag få en kallelse om jag vill komma dit igen.
Men min läkare har slutat och att orka dra all skit igen...visst anteckningar.
nåja.
I början November 2005 ville jag inte gå ifrån min underbara Psykolog när tiden var slut, inte heller kunde jag sluta räkna timmarna innan jag skulle vara där igen.
Idag..sedan Maj och sista månaderna 2007 har det inte varit någon längtan.
Annat än att få snacka av sig lite..det behöver fasen alla. Jag lovar.
INGEN förstår dig så bra som dem...även om de enbart pluggat sig till hur Du mår. haha
De berättar för dig hur du mår..med dina egna tankar eller avslutar gärna dina meningar ..

Äter inga Lyckopiller idag, sömnpiller tog jag någon gång Vintern 2006.
Avtrappningen med dem gick helt ok, men vetskapen om att vara vid medvetande innan man somnar gjorde mig livrädd.

Visste inte att det kunde vara så skönt att sova 1 hel natt utan mardrömmar, utan sömnpiller.
Jag grät av lycka när jag vaknade första gången efter mågra timmars EGEN sömn.

Idag vill jag inte tänka på hur jag mådde, hur jag betedde mig, vad jag gjorde etc när jag var sjukskriven.
Men jag har gått igenom det...mina tankar vandrade iväg nu ikväll och jag kände mig som en mörk förbannad fläck.
Just pg.a att mörkret ( som jag alltid avskytt och som påfrestar mitt psyke sedan barnsben ) börjar att visa sitt rätta jag när hösten närmar sig.

Jag var tvungen att skriva...återuppleva skiten..
Kastas tillbaka...för att sedan springa ut till Sambon och skrika hur mycket jag älskar honom och livet som jag har.
Jag mår fint.

God Natt på er och god hälsa. ^^

Började jobba den här veckan igen och är helt utslagen..
Kör mina eftermiddagspass och ..kommer hem..sover..duschar..går till jobbet.

I torsdags kan jag lova var det en helt underbar känsla att stiga av skiftet och veta att..inte förrän på måndagkväll kommer jag tillbaka.!
Men fasen vad den tiden går snabbt =/.

Sambon skall någon månad försöka ta ledigt en fredag då jag har min 3-dagars ledighet..inte tänkt på det tidigare.
Men inte ofta han kan..well..hoppas kan man alltid.

Skit med jobbet ang. att få 4 dagar ledigt i Oktober för London.
Suck. hatar att de har sina jävla speciella godkända lagar.
Jag söker ju för i helvete nästan 11 ( Elva ) Veckor i förväg..

Köpte även mer verktyg för sugarpastetårtor idag med...satan vad det är dyrt..tyvärr.. men ack så roligt.
Någon som vill ha dem ( tårtorna ) när jag är klar ?
Gillar inte grädde eller marsipan/sugarpaste för den delen heller...

Som sagt...ingen ork, lust eller tid för att blogga..

På återseende..